Eskilerar

Pappa mår fortfarande inte bättre. Ibland kan man undra vad vissa läkare tänker som råder pappa att minska ner på morfinet?! 

Idag så kom en annan läkare hem till pappa och undersökte han tog prover. Pappa ska ha uppföljning varje dag veckan ut nu. Han har också fått ökade doser med medicinerna. Det är bra iaf, det sista i detta elände är ju att pappa ska känna smärtan. Så hoppas att han kan bli smärtfri nu. 

Jag fick så ont i hela mig idag, jag kände att det inte var som det skulle med pappa. Kände också smärtan av den dag då han lämnar oss. Vist har jag varit medveten om vad som komma skall men detta gjorde riktigt ont. Jag vill inte ens tänka på smärtan när det är tid. 

Pappa ska få en distrikt sköterska som ska kunna hjälpa till med smärtlindringen. I och med det så blir den tragiska verkligheten så verklig. Det är som att veta att man kommer krocka, vet bara inte om det sker direkt eller om några minuter. 

Jag önskar att jag kunde få prata med pappas läkare med. För pappas sambo är helt förstörd och pappa med, jag vill höra sanningen ifrån någon som inte lever mitt uppe i kaoset. Någon som kan säga att "så här är det." 

Det är ju fan också vad det ska göra ont i själen. Får panik och ångest. Ska jag skratta eller gråta?! 

Millan