Sommaren är över

Hej, det var ett tag sedan jag skrev. Jag skrev ett inlägg på en sida om anhöriga till cancer sjuka. Jag fick reflekterat över vad som pågår runt omkring mig och tänkte att jag skulle lägga upp delar av mitt inlägg här;

"Med min pappa så fick vi veta i november att han hade cancer, varje dag är som en bergochdalbana. Pappa blev stomi opererad innan jul. Cellgifterna påbörjades i mitten på januari. Vi fick då veta att cancern hade spridit sig ifrån tjocktarmen till lunga, lever och bäckenbotten. Mer cellgifter sattes in, pappa blev trött och sov mycket. Mådde inte alls bra. En bra dag var om han orkade titta på tv.

Sen blev det tal om operation, nya prover togs men det blev ingen operation. Cancern hade spridit sig för mycket sa de så det var inte aktuellt just nu med operation. Mer cellgifter men utan Avastin. "attackerar Avastin specifikt en tillväxtfaktor i blodet av tumörens blodkärl. Detta medför att blodkärlen i tumören hämmas och därmed att läkemedlet stryper tillförseln av blod och tumören får svårt att växa." 5månader senare så får pappa inget Avastin, ingen vet varför. Läkarna säger inte mycket alls. Det är så jobbigt att varken veta bu lr bä. I början av sommaren fick vi beskedet att nya undersökningar skulle ta plats, och att dessa var avgörande för om det fanns något mer att göra. Donation finns inte som alternativ, kroppen är för sjuk. Så om inte cancern drar sig tillbaka så kommer det inte finnas mer som de kan göra. Vi har fått veta att cancern i lever och bäckenbotten är borta. Lungan ska genomgå tester och där finns en stor klump vid atären i lungan, centrala delen. Tidigare så var det cancer i lungspetsen. Men det som finns i centrala lungan vet vi inte än...

Det som har hjälpt mig att bearbeta det hemska som pågår har varit att få prata med människor som jag litar på. Jag har också gått till en kurator och pratat. Det har varit skönt. Jag tror att jag har börjat acceptera det tillstånd av förvirring som råder. Det finns inget som jag kan göra för att pappa ska bli frisk. Men jag kan ta tillvara på varje stund och uppskatta det som jag har här och nu."

Jag vet inte mer nu än jag gjorde tidigare. Men jag har flyttat till egen lägenhet. Jag försöker gå vidare i livet, men pappa finns där och sjukdomen är fortfarande en del av min pappa.
Jag är glad att säga att pappa är ganska pigg och pysslar hemma med sånt som han tycker är skoj. Han tar ut sig lite väl mycket ibland, men det är så skönt att se han göra sånt som han tycker om.

LoVe Millan