En lugn oro...

Oron känns lugn, nu är avastinet bort valt igen.
Det känns konstigt efter detta beslut som pappa har tagit i samband med läkaren. Men ändå så naturligt. Det är ingen som vet vilken inverkan avastinet skulle ha haft i pappas kropp som läget är nu. Efter nästa undersökning som kommer att ske i början på nästa år får vi veta.
Pappa känns till freds och vi hade ett bra samtal idag.
Det finns ju inget vi kan göra och vi vet ju inte om avastinet kommer att göra han bättre.
Valet är att må så bra som möjligt nu.

Det är drygt ett år sedan vi fick veta att pappa bär på cancer.
Mycket har hänt. Tyvärr så har det funnits lite mistag på de olika sjukhusen under denna tid.

Det har missats att spola ur portakarten, tur att pappa är så vaken som han är att han kom på detta själv.
I veckan som gick så höll han på att få massor med luft rakt in i hjärtat.
Vilket kunde haft död på han på direkten.

Läskigt

Jag själv mår inte så bra, det är mycket just nu.
Känner inte någon ork alls.

Det är jobbigt att inte må bra och inte kunna påverka det själv.
Jag vill gärna lära mig känna mina egna känslor och veta varför jag mår som jag mår.

Och inte bara må så dåligt.

Love Milla