Jag är inte alltid ledsen

Jag är inte alltid ledsen

... men ikväll känns det tugnt igen. Det har gått riktigt Cbra i drygt en månad. Men just nu tänker uag igen då jag borde sova. Jag var med pappa på sjukhuset under den korta behandlingen denna veckan. Låter det helt knäppt om jag säger att jag börjar känna mig som a där på avd för cellgifter? Det är lite små kul när pappa skojar med sköterskorna hela tiden... Han gör verkligen det bästa av vad som är verkligheten. Sköterskorna skojar tillbaka med han och det lyfter stämningen.

Pappas sambo besökte läkaren för hon var orolig över infektionen som hon har åkt på som inte vill gå över. Hon är så rädd att han ska få det. Han har haft lite förkylningar till och från men varje gång han blir dålig så känns det som detta kan vara sista gången. Han reser sig och blir pigg igen. Allt är som en tickande bomb utan ljud så vi vet inte när det tar slut.

Nu kommer våren iaf, pappa börjar pyssla med sin båt som han älskar och snart är han ute på havet. Det är skönt att han har båten så han kan tänka på annat för stunden.

Nu ska jag själv iväg och ladda på mina batterier. Få glömma allt som är här och nu och bara vara, focusera på annat ett tag. Så jag orkar finnas till för alla andra.

Kram Millan