3 Februari 12.05
Den 3 Februari så slutade Pappas varma hjärta att slå till slut, efter många jobbiga timmar så la kroppen av.
De sista dagarna blev bara tuffare, Pappa fick allt svårare att svälja sin medicin så för att få i sig de smärtstillande tabletterna som han behövde var ända sättet att krossa dem och ge dem med en sked kräm. Kroppen blev allt mattare och utmärglad. På fredagen så åkte jag hem till mig, kramade om min Pappa och sa att jag älskar honom. Lördags kvällen spenderade jag med några vänner och kollade på Melodifestivalen. När jag kom hem sen så kom jag inte riktigt till ro och somnade först vid två tiden. Strax efter tre på morgonen så ringde Pappas sambo och sa att Pappa va rosslig och att det var bra om jag kunde komma. Så jag hoppade i kläderna och körde hem till Pappa där jag möttes av natt sköterskan. Min lillebror hade precis kommit också så vi var samlade. Pappa hade svårt att andas och det var tjockt i bröstet. Pappa fick Slemlösande, Morfin och Vättskeutdrivande om vart annat. Vi lyckades lösa av varandra så att vi fick blundat en stund var. När klockan började närma sig lunch så kom vi fram till att vi inte hade ätit så mycket. Så vi plockade fram lite och äta. Jag skulle just kolla till Pappa och då var han på väg bort, pulsen var svag och kroppen blå. Sen var han bara borta, det blev bara tomt och tyst. Lugnet spred sig i hela huset. Vi hade en undersköterska som satt med och vakade och hon ringde sjuksköterskan som kom, sen ringde hon en läkare i sin tur. Efter en stund så var Pappa död förklarad. Vi valde ut kläder till Pappa, när undersköterskorna började tvätta och klä Pappa så åkte jag hem till min farmor. Jag ville berätta för farmor om vad som just hade hänt, det var inget att ta över telefonen. När jag berättat för farmor så åkte vi till min faster och berättade, sen kom kusiner och min andra faster. Halva familjen var samlad och vi pratade, grät och pratade lite till. Efter några timmar så ringde min lillebror och sa att begravningsbyrån hade hämtat kroppen. Så då körde jag tillbaka. Det kändes så overkligt att veta att när jag kommer hem till Pappa så finns han inte där längre. Och aldrig mer ska jag få se min livsglada Pappa.
R.I.P Älskade Pappa
Love Millan
De sista dagarna blev bara tuffare, Pappa fick allt svårare att svälja sin medicin så för att få i sig de smärtstillande tabletterna som han behövde var ända sättet att krossa dem och ge dem med en sked kräm. Kroppen blev allt mattare och utmärglad. På fredagen så åkte jag hem till mig, kramade om min Pappa och sa att jag älskar honom. Lördags kvällen spenderade jag med några vänner och kollade på Melodifestivalen. När jag kom hem sen så kom jag inte riktigt till ro och somnade först vid två tiden. Strax efter tre på morgonen så ringde Pappas sambo och sa att Pappa va rosslig och att det var bra om jag kunde komma. Så jag hoppade i kläderna och körde hem till Pappa där jag möttes av natt sköterskan. Min lillebror hade precis kommit också så vi var samlade. Pappa hade svårt att andas och det var tjockt i bröstet. Pappa fick Slemlösande, Morfin och Vättskeutdrivande om vart annat. Vi lyckades lösa av varandra så att vi fick blundat en stund var. När klockan började närma sig lunch så kom vi fram till att vi inte hade ätit så mycket. Så vi plockade fram lite och äta. Jag skulle just kolla till Pappa och då var han på väg bort, pulsen var svag och kroppen blå. Sen var han bara borta, det blev bara tomt och tyst. Lugnet spred sig i hela huset. Vi hade en undersköterska som satt med och vakade och hon ringde sjuksköterskan som kom, sen ringde hon en läkare i sin tur. Efter en stund så var Pappa död förklarad. Vi valde ut kläder till Pappa, när undersköterskorna började tvätta och klä Pappa så åkte jag hem till min farmor. Jag ville berätta för farmor om vad som just hade hänt, det var inget att ta över telefonen. När jag berättat för farmor så åkte vi till min faster och berättade, sen kom kusiner och min andra faster. Halva familjen var samlad och vi pratade, grät och pratade lite till. Efter några timmar så ringde min lillebror och sa att begravningsbyrån hade hämtat kroppen. Så då körde jag tillbaka. Det kändes så overkligt att veta att när jag kommer hem till Pappa så finns han inte där längre. Och aldrig mer ska jag få se min livsglada Pappa.
R.I.P Älskade Pappa
Love Millan
Kommentarer
Skicka en kommentar