Inget har ändrats

Älskade Pappa,
Inget har hänt på över en månad nu med allt som vi måste ta tag i. Och innan allt pappers arbete är över så har jag ingen lust alls att ta tag i sorgen och saknaden efter dig. Jag känner mig lämnad och ensam när du var tvungen att lämna detta liv. Jag saknar min klippa, jag saknar dina kramar, din lugnande röst som så ofta sa att det skulle bli bra, min bästa vän, min älskade Pappa. Allt blir inte bra, jag känner också att min bror får dra ett tungt lass just nu. Och det är jobbigt. Jag vet inte om jag vågar göra något, för jag vill inte må sämre än vad jag gör nu. Men samtidigt så ska ju inte brorsan behöva känna att han drar ett stort lass helt själv. Det är bara en sån fin tråd som skiljer allt.

Att inte kunna titta på ett foto av dig känns så tungt, utan att brytas ner i småbitar och känna smärtan i bröstet av saknad. Jag försöker kippa efter luft och få ett slut på det hela men det går inte nu, inte än.

Jag älskar dig!

Love Millan