Ensamheten och längtan

Älskade Pappa, den senaste veckan har varit tuffare än vanligt. Och det blir värst när jag är själv. Sorgen kommer över mig så snabbt och det gör ont. Så fruktansvärt ont i mig. Jag vet varken ut eller in. 

Skolan har börjat den här veckan. Min engelska lärare kom in i en randig skjorta, gråa finbyxor, ljusbrunt hår och skägg. (Han ser ut som du! När jag var liten!) Och en av de första sakerna som han yttrar är att "Life Happens". Han berättar om att hans svärfar dog av cancer. När jag satt på min stol så ville jag bara sjunka igenom golvet och försvinna. Jag tänkte för mig själv att det här händer inte. Inte nu. Aldrig. 

Men välkommen min verklighet "Life Happen" and it will hit you hard! Det var inte den skolstart som jag hade hoppats på. But it did! Jag hoppas verkligen att det finns någon mening med detta. Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till. Ärligt talat, ska jag sitta och lyssna på någon som ser ut som du i 16 veckor 2 dagar i veckan? 

I övrigt så tycker jag om mina kurser, igår spelade jag piano. Nu ska jag äntligen lära mig grunderna. Kan knappt vänta. Och min inrednings kurs på måndagar ska bli så skoj. Imorgon Lördag så ska jag ha en inredningskurs till :) Hoppas verkligen att den kommer bli minst lika kul. 

Love Millan