Oroar mig för julen!

Älskade Pappa, 

Julen kommer snart och det börjar bli dags för mig att flyga till Sverige och fira jul. Lämnar Los Angeles för att komma hem till kalla Sverige. Där du inte kommer att finnas. Här så har jag känt ett avstånd, som om det inte riktigt är sant att du är borta. Att du fortfarande är hemma och lagar en god vildsvinsstek som jag kan få smaka på när jag kommer hem. Att du kan ge mig massa kramar och jag kan känna din trygghet. Men det kommer inte, och det gör ont. Vet inte helt ärligt om jag kommer klara av det. Det har snart gått tio månader sen du var tvungen att lämna oss, vet inte hur jag lyckas ta en dag i taget. Jag gissar att det är bra att jag började skolan igen, jag hinner inte tänka på mycket annat än att få gjort mina läxor så jag kan få bra betyg. Det har varit extra mycket för jag blev sjuk i en vecka men nu är jag upp i fart igen. 

Men snart är det jul och det är det jag oroar mig för. Alla första saker utan dig! Att jag ska ta tillvara på de jag har i livet förstår jag, det är jätte viktigt för det finns inget självklart här i livet längre. Kärleken och tryggheten som du gav har jag inte känt och vet inte var jag ska hitta den heller. Om jag kommer kunna hitta den igen. Och var ska jag leta? 

1 vecka kvar till första advent, 17 år sedan min morfar gick bort. Tiden går så fort men samtidig så nu när jag mist dig som har stått mig närmast så klarar jag inte av tiden, smärtan och saknaden. 

Love Millan