Sista veckan

Älskade Pappa,

Nu är jag inne på min sista vecka innan jullovet börjar. Jag funderar och tänker på alla möjliga och omöjliga saker men mest så tänker jag på dig! Ibland så känner jag av dig men jag hatar att du känns så långt bort! Jag vill ha dig nära, kunna krama om dig och känna din doft. Höra din röst hade varit guld värt om inte mer. Jag är rädd för att jag ska glömma, och det vill jag inte. Det gör ont i mig att jag aldrig mer kommer få ha dig nära.
Det är December redan, faster berättade i ett brev som hon skrev att hon har snickrat ihop några av dina julbockar och döpt dem till PAWA. Det är så fint att hon berättar sådana saker. Jag ringde också till henne för ett tag sedan och pratade och fick pratat med farmor med. Då hade de precis klätt bockarna inne i köket och det var tydligen fullt med barr över allt.
Du är så otroligt saknad av familjen Pappa, det var inte rättvist att du var tvungen att lämna oss! Vi försöker vara starka men julen kommer bli svår utan dig. Jag vet inte alls hur den kommer att bli. Kan jag bara sova mig igenom? Men jag vet att du inte vill att jag ska göra det.

Nu har jag låtit tårarna falla, de faller så lätt när jag är själv. Men Aldrig när jag har andra runt omkring mig. Det är någon dum spärr som jag har. Jag har min uppsatts att skriva klart. Måste få minst ett B på den men allra helst ett A... Det hade varit kul om jag skulle kunna hålla uppe mitt betyg i Engelskan. Engelskan har varit jätte kul den här semestern. Och imorgon ska min lärare få pepparkakor, Svenska som jag hittade i en affär här i LA. Måste ju vara snäll så här lagom till jul.

Jag älskar dig mest av allt i hela världen!

Love Millan