Long time no writting

Älskade Pappa, 

Tiden rinner iväg och jag skriver sällan. Du är i mina tankar men vardagen här i Usa får mig att glömma att du inte finns kvar på jorden. Jag har ett stort avstånd till alla nära och kära i Sverige att jag glömmer skillnaden till avståndet mellan oss. Det gör den hela saknaden mindre än vad den borde vara tror jag. Det är också det som skrämmer mig med tanken på att jag någon dag i framtiden skulle behöva bosätta mig i Sverige. Att jag först då kommer inse att du faktiskt inte finns kvar. Även om det var 6 månader efter din bortgång som jag flyttade hit, så var det ändå snart efter. 

Jag fick beskedet av att en klass kompis till mig i gymnasiet nyligen somnat in, cancern var även boven i hennes öde. Knappt 30 år blev hon. Även om vi var kompisar en gång i tiden och inte har pratat på över 10 år så är det inget som jag någonsin skulle vilja se någon gå igenom och behöva förlora kampen efter att ha genom lidit det med dig. Mina tankar går till just denna tjej, och hoppas att livet efter detta är bättre.

Vi har fått fler tråkiga nyheter i familjen om en annan som har insjuknat i cancer, vi vet inte än hur allvarligt det är men tankarna finns där. Jag låter det vara osagt vem det handlar om men oron är stor för den här personen ser jag upp till och har tagit upp delar som du lämnade kvar när du var tvungen att lämna oss. Jag är orolig, men vi får försöka att hålla hoppet uppe än. 

Snart är det dags för min graduation, college livet är snart över och jag är livrädd för vad som ska komma sen. Vad gör jag med mitt liv, hur stannar jag kvar i landet som jag hör hemma till? 

Jag åt lunch med en vän i förra veckan, hon sa att graduation ska vara "all about me" men jag har svårt för att tänka så, speciellt när så mycket annat händer runt omkring. Och kanske är det den Svenska mentaliteten som säger att man inte ska vara bättre än någon annan. Jag vill så gärna vara stolt över mig själv att jag ska få graduate college med en Associate degree även om målet var en Bachelor degree. Och med Honors dessutom, trotts min dyslexi. Ändå hör jag en röst som säger att du kunde ha gjort mer. Varför?! Jag har trotts allt gjort min utbildning på engelska och betygsätts på samma nivå som mina Amerikanska kompisar med mitt andra språk. Hur awesome är inte det?! 

Love Millan