Cancer 5 mån

Nu är det ca 5 månader sedan läkaren berättade att min pappa har cancer. Tjocktarms cancer var bara början. Vi fick ganska snart veta att cancern spridit sig till Lunga, Lever, Svanskotan och bäckenbenet. Världen gick i tusen bitar och föll ihop på marken. Stomi operation och cellgifter sattes in ganska kvickt och cirkusen var i full gång.

Dagarna kommer och går, jag försöker hålla igång med skolan. Jag började i höstas att läsa vid Santa Monica College i USA. Inredning och design är det tänkt att jag ska jobba med när jag är klar. Men när pappa ringde och berättade så avslutade jag min första termin och sen åkte till Sverige. Jag började på högskolan här och läser Svensk Formgivning. Jag försöker allt jag kan för att hålla mina studier uppe, skolan är skön att komma till men sen när det kommer till läxor så blir allt jobbigt att sitta ner och konsentrera sig. Fokusera på texten och mina läs och skrivsvårigheter förenklar inte saken heller. Jag har bara inte orkat ta tag i att få den hjälp som jag behöver här nu. Det var precis färdigt med allt sånt i Usa och så kommer jag tillbaka så jag orkar inte ta tag i det också. Jag klarar mig men det är knappt.
När jag inte orkar ta tag i saker så känner jag mig lat. Jag vet att jag inte är sån här i normala fall men jag orkar ingenting. Kroppen är trött. Framför allt min själ är trött på allt som bara växer på hög.

Jag skulle kunna skriva flera gånger om dagen och det blir säkert så. Jag vet inte vilka som kommer läsa men det gör mig inte så mycket för jag behöver skriva, försöka sätta ord på mina känslor.

Jag vill vara stark för min pappa! Men att se när han inte mår bra det är som att slita ut mitt hjärta stampa på det, skära i det och sen i ett tappert försök sätta tillbaka det igen och tänka sig att det ska fungera.

Älskade Pappa jag älskar dig över allt annat!

M