Ibland känner jag mig misslyckad

Det är snart två veckor sedan jag blev av med jobbet pga. konkurs av företaget som jag jobbade för. När folk frågar vad jag gör och jag säger att jag letar jobb så kommer känslan av misslyckande. 

När jag säger att jag inte riktigt vet vad jag ska göra. Eller vad jag ska bli när jag blir stor så mår jag dåligt. 

Men idag fick jag ett par värmande händer på mina axlar och personen förklarade för den andra som just frågat vad jag gör så sa hon; 

Millan åkte till USA för att läsa Inredning och Design. I Santa Monica, Los Angeles. I slutet på oktober så fick hon reda på att hennes pappa hade cancer och valde då att åka hem till Sverige efter att ha avslutat sin första termin på college. 

Efter att ha hört någon annan berätta min "story" så kändes det så stort. Mitt beslut och varför jag är här nu. Även om det snart är två år sedan jag valde att åka hem för att finnas hos min pappa.
Jag hade min plan färdig, gå min utbildning i USA på 3,5 år för att jobba och så småningom skaffa familj. Men nu blev det inte som jag tänkt mig. Och efter två år så har jag glömt att just den här tillvaron var/är tillfällig. Det skulle inte vara för evigt men åren har varit tuffa och känts som en hel livstid om inte mer. Hur gör man det bästa av den tillfälliga situationen? 

Genom att planera alternativa lösningar på hur resten av mitt liv ska se ut så har det varit hjärnans försvarsmekanism för överlevnad.

Nu förbereder jag ännu ett steg i min överlevnad, genom att söka nya jobb och försöker ANDAS!

Love Milla