Fem

Älskade Pappa, fem månader har passerat och det går inte en dag som du inte finns med i mina tankar. Jag grubblar fortfarande över varför just du behövde lämna oss nu! Saknaden växer sig starkare som en svart hård klump i min mage. Och jag vill sörja av hela mitt hjärta men det återstår allt för många måsten. Ert hus ligger nu ute på hemnet.se efter lite krångel så kom det ut i alla fall. Hoppas bara att någon kan tänka sig att köpa det fortast möjligt och till ett bra pris så att vi kan avsluta det kapitlet och fokusera mer på sorgen och saknaden som du lämnade efter dig. 

Jag vet att min bror också hade behövt ett avslut och ta tag i sorgen. Han är alldeles för lik dig, jobbar och sliter som vanligt om inte mer än vanligt. Har du någon påverkan där du är så försök att få han till och varva ner. Han behöver dig! 21 år och utan sin Älskade Pappa. Det finns ingen som kan fylla det tomrum som du lämnade i våra hjärtan. Den personen som alltid funnits vid våran sida. Och älskat oss ovilkorligt. Fast att jag tycker att 26, som jag har hunnit fylla sedan din bortgång är för ungt. Så är vad väl ändå inte 21?! Jag fick 4 år mer med dig än min bror, jag hann göra revolt och se mig om med ditt stöd. Du hjälpte mig att mogna och växa in i mitt vuxenliv. Ge mig styrka och mod att kunna hjälpa min bror, även om inget blir som du! Jag måste villigt erkänna att jag är rädd att lämna han kvar hemma när jag åker. 

Hur trötta och slitna vi än är så måste avslutet med alla praktiska ting komma snart innan luften tar slut i våra lungor. 

Alla som ständigt frågar hur det går med alla praktiska saker och papper hit och dit vill jag bara kräkas på! Vist det går långsamt, men vi orkar inte allt heller! Vår Älskade Pappa togs ifrån oss 2013-02-03 och det går knappt att andas. 

Jag tycker också att eftersom situationen har blivit som den är så är det svårt med gemensamma och neutrala vänner/familj. Jag förstår och respekterar att folk vill vara neutralla men tills att vi har rett upp saker och ting så orkar jag inte vara social. Och de som har valt hoppas jag att de förstår. Jag tycker om er jätte mycket men det finns inte mycket energi kvar längre. Jag håller mig på sparlåga och försöker andas. Det är allt som jag klarar just nu! 

Älskade Pappa, jag älskar dig så och mår inte bra av att du inte finns här längre. Jag hoppas på att få känna och se en dag men den lilla energin som finns räcker inte just nu. Jag är glad att jag vaknar och får gjort det jag gör om dagarna. Att det inte är mer söndersoppat än vad det är. 

Love Millan