Not so good day today!

Älskade Pappa,
Vi närmar oss ett halvt år nu utan dig vid våran sida. Att smärtan inte blir lättare att leva med är jobbigt. Men värst är nog ändå tomheten som du har lämnat efter dig. Ett stort svart hål som inte går att fylla. När jag ser på mina vänner och mina kusiner som har sina Pappor kvar så känns det jobbigt. För jag vill också känna den tillhörigheten som de gör. De vet var de har sin Pappa. Men var är min? Varför togs du iväg ifrån mig och min bror?
Att träffa fastrar och farbröder är smärtsamt för de påminner så mycket om dig. Deras storebror saknas. Du saknas över allt! Var i vardagen jag än är så är inte du där. Du är inte ett telefonsamtal bort och du kommer inte tillbaka till oss. Det finns dagar som jag inte vill finnas heller för att smärtan är för stor. Sen finns det de dagar som jag tror ska bli okej men efter halva dagen så fylls jag av saknaden och kan inte fokusera längre. Idag är en sån dag som jag trodde skulle bli bra men som fylls av saknad och tomhet. 

Nu måste jag ta tag i din askspridningen, den måste bli av för snart så åker jag. Jag måste få åka hem, lämna Sverige för ett tag. 

Love Millan