Borta, igår, evighet och snart 15 månader

Älskade Pappa, 

Det smärtar att du är borta. Jag har en av mina dippar när jag känner att saknaden kommer extra mycket. Kan inte sluta tänka på dig. Jag saknar dig så mycket. Det är svårt att andas och det är svårt att bara vara, utan dig. Min bästa vän och världens bästa Pappa. 

Och hur kan jag förklara? Jag saknar dina kramar och din trygghet. Ditt lugn och din visdom. Känslan av att inte riktigt höra hemma längre tär på mig och det är utmattande. Det känns som om du försvann igår, och samtidigt som att du har varit borta i all evighet. Det har snart gått 15 månader. Jag saknar våra samtal om allt och inget. Jag önskar så att vi kunde sitta ner och prata som vanligt. 

Jag älskar dig så och livet är inte rättvist! 

Love Millan