Strålning
Det senaste mötet med läkaren var inte allt för mörkt. Även om det inte blir bättre så fanns det fortfarande saker som läkarna kunde erbjuda.
Cancerns största bov sitter kvar i lungorna, det innebär att den har vuxit och täpper till delar av där syret kommer in. Andas behöver ju min pappa, precis som alla andra pappor. Först var läkarnas förslag att de skulle gå in och försöka minska ner tumören med operation. Efter ett par undersökningar så har de kommit fram till att de ska försöka minska tumören med strålning i stället.
Tyvärr så har tumören nere i bäckenbotten gjort sig mer till känna nu efter uppehållet av cellgifterna. Så den ska också få strålning.
Pappa har fått en riktigt hemsk hosta för att han inte får tillräckligt med luft. Det är jobbigt att höra när han hostar så och se att han får ont. Jag träffade en läkare nu i veckan och han sa "det du kan göra för din pappa är att visa din kärlek".
Varför jag pratade med en läkare var för att jag själv har börjat dra i att kolla om tjocktarms cancer kan ligga i mitt DNA. Det ska bli en undersökning i familjen om hur det ligger till men det har inte hänt något på över ett år nu och jag vill veta. Så jag kollar upp mig själv. Andledningen till att jag känner extra press är att jag nyligen fick reda på att det finns på både mammas och pappas sida i familjen. Min mormors bror, Pappa och ett par kusiner till pappa som har/ har haft tjocktarms cancer. Samtidigt som jag vill veta så vill jag inte veta. Men "at the moment" så väger det över att få veta. Då kan de iaf hålla koll på mig om jag skulle ligga i risk zon.
Tillbaka till strålningen, den kommer att påbörjas i Lund nu på måndag. Jag ska eventuellt följa med ner någon av dagarna i veckan. Som jag har sagt tidigare så underlättar det för mig att få vara delaktig i pappas vardag och behandlingar. Det gör det lättare att ta in vad det är som verkligen försigår.
Men nog med tråkiga saker, idag väntar en fisketur på Lagan. Det ska bli skoj. Och pappa ser fram emot det också.
Love Milla
Cancerns största bov sitter kvar i lungorna, det innebär att den har vuxit och täpper till delar av där syret kommer in. Andas behöver ju min pappa, precis som alla andra pappor. Först var läkarnas förslag att de skulle gå in och försöka minska ner tumören med operation. Efter ett par undersökningar så har de kommit fram till att de ska försöka minska tumören med strålning i stället.
Tyvärr så har tumören nere i bäckenbotten gjort sig mer till känna nu efter uppehållet av cellgifterna. Så den ska också få strålning.
Pappa har fått en riktigt hemsk hosta för att han inte får tillräckligt med luft. Det är jobbigt att höra när han hostar så och se att han får ont. Jag träffade en läkare nu i veckan och han sa "det du kan göra för din pappa är att visa din kärlek".
Varför jag pratade med en läkare var för att jag själv har börjat dra i att kolla om tjocktarms cancer kan ligga i mitt DNA. Det ska bli en undersökning i familjen om hur det ligger till men det har inte hänt något på över ett år nu och jag vill veta. Så jag kollar upp mig själv. Andledningen till att jag känner extra press är att jag nyligen fick reda på att det finns på både mammas och pappas sida i familjen. Min mormors bror, Pappa och ett par kusiner till pappa som har/ har haft tjocktarms cancer. Samtidigt som jag vill veta så vill jag inte veta. Men "at the moment" så väger det över att få veta. Då kan de iaf hålla koll på mig om jag skulle ligga i risk zon.
Tillbaka till strålningen, den kommer att påbörjas i Lund nu på måndag. Jag ska eventuellt följa med ner någon av dagarna i veckan. Som jag har sagt tidigare så underlättar det för mig att få vara delaktig i pappas vardag och behandlingar. Det gör det lättare att ta in vad det är som verkligen försigår.
Men nog med tråkiga saker, idag väntar en fisketur på Lagan. Det ska bli skoj. Och pappa ser fram emot det också.
Love Milla
Kommentarer
Skicka en kommentar