Hej,
Det jag så gärna vill skriva och berätta är så svårt. Det gör ont när hjärtat blöder. Var ska jag hitta mig? Mitt i all min kris så har jag tappat mig själv. Jag vet inte vad jag lever för. Det känns som en plåga att vänta på den dagen som du lämnar mig. Allt känns som en tickande bomb. Bara det att jag inte vet när det exploderar.
Försöker tänka positivt om framtiden men jag klarar inte av att tappa kontrollen och inte ha makten att veta när det händer.
Men kontrollen är just den som jag har tappat. Hur lever jag för dagen? Det enda jag vet är att det kommer ta slut.
The only thing I know is that I have you here and now,
tomorrow you can be gone...
How will I trust myself? Will I stand or will I fall?
Att skriva gör ont, att läsa gör ont det med. Men på något sätt så är det den enda tröst som jag kan finna nu. Jag måste få skriva allt jag känner, skriva det jag känner utan att ens veta om någon läser. Min terapi är texten. Och alla timmar som jag är på bibloteket och glömmer både tid och rum. Jag letar fakta, letar efter fler som har det som jag. Så att jag någonstans kan jämföra mig med andra och vara som vem som hellst. Bara inte vara jag. Vill inte vara mig.
Camilla
Kommentarer
Skicka en kommentar