Tänker på framtiden

Jag funderar och hoppas på en lång framtid med pappa. Jag vill att mina barn ska lära känna sin morfar i det fysiska livet. Eftersom jag tror på ett liv efter det som vi lever nu. Jag tror på något som är så mycket större än vad vi kan ana. Känner mig lite tryggare med att jag kommer ha kvar min pappa även om cancern tar bort han ifrån vår värld.

Men det kommer att göra så ont den dagen ja mista min älskade pappa.

Jag vill så gärna få ett barn nu. Längtan har varit stor innan pappa ble. Sjuk. Men så mkt mer akut.

Vet inte vad jag tänkte om detta inlägg men måste skriva av mig nu, orkar inte tänka mer.

Millan