Tänker

Tankarna snurrar och vet inte riktigt vad jag ska fokusera på just nu. Jag känner en klump i magen över den ovisa framtiden.
Fick ju beskedet om att cancern inte kommer till att försvinna ifrån pappa. Men vad gör jag nu? Ett faktum är här, innan ville jag inte veta för då skulle allt vara så konkret. Nu vet jag men känner inte så mycket anorlunda än tidigare. Förutom att det gör ont. Vet inte riktigt vilket håll som jag ska vända mig på för att det ska kännas okej.
Det kommer inte till att bli okej, världen kommer rasa under mina fötter. Det är som att stå kvar på marken utan att kunna röra sig under en jordbävning. Det ska till en hel det tur om man ska överleva utan att bli träffad av något föremål som trycker ner en.
Kan jag verkligen lita på tur? Det har ju inte varit någon tur under det senaste året så vad ska jag ta mig till?

Jag vet om att jag måste stå upp under min jordbävning men kommer jag att orka?

En trött Milla