Minskar i maten...
Jag märkte nu att det är över en vecka sedan sist som jag skrev. Tiden rusar iväg samtidigt som allt går i slowmotion. Det är en konstig känsla, jag är nästan som i en bubbla. Världen som inte kretsar runt Pappa är sekundärt och inte alls viktig.
Vi börjar gå mot slutet nu, Pappa har tappat aptiten och äter bara några tuggor. Det har satts in en morfinpump som ska lindra smärtan och dämpa ångesten. Sköterskorna har möjlighet att blanda till en bra dos som verkar ta smärtan. Finns det någon morfinpump för anhöriga när man har förlorat en närstående?!
Det är svårt att beskriva allt som händer, bara de senaste 3-4 dagarna så har Pappa blivit mycket sämre. Han har magrat jätte mycket och sover det mesta av tiden. Jag hoppas att det är bra och att han slipper vara medveten om allt för mycket som pågår runt omkring. Älskade Pappa, vad ska jag göra utan dig?
Jag har haft en dag hemma idag. Skulle ha tvättat, men trots att jag sorterade tvätten igår så kom jag inte på att jag skulle tvätta när klockan ringde. Så jag somnade om igen och missade min tvätt tid. Jag försökte hitta ett par byxor, alla mina byxor har gått sönder. Och i vanliga fall så är byxor det värsta att shoppa och idag var det bara ännu värre. Efter lite panikångest så hittade jag ett par blå. Sen bar det av hem igen, satt och suckade över röran i lägenheten som bara hade blivit för mycket. Samlade krafter och fick gjort en hel del men inte riktigt allt. Men nu ser det okej ut i alla fall. Vardagliga saker är jobbiga, ingen ork eller lust alls till något sådant. Men det får vara okej, det kommer komma tid till det med en annan dag.
I söndags kväll så satt vi å myste i vardagsrummet hos Pappa och jag satt i hans säng och spelade gamla godingar. Det piggade upp stämningen och Pappa diggade med lite. Jag fick han att skratta med genom att hota med att kasta popcorn på han. Så imorgon så ska jag berätta lite roliga historier tänkte jag.
Love Millan
Vi börjar gå mot slutet nu, Pappa har tappat aptiten och äter bara några tuggor. Det har satts in en morfinpump som ska lindra smärtan och dämpa ångesten. Sköterskorna har möjlighet att blanda till en bra dos som verkar ta smärtan. Finns det någon morfinpump för anhöriga när man har förlorat en närstående?!
Det är svårt att beskriva allt som händer, bara de senaste 3-4 dagarna så har Pappa blivit mycket sämre. Han har magrat jätte mycket och sover det mesta av tiden. Jag hoppas att det är bra och att han slipper vara medveten om allt för mycket som pågår runt omkring. Älskade Pappa, vad ska jag göra utan dig?
Jag har haft en dag hemma idag. Skulle ha tvättat, men trots att jag sorterade tvätten igår så kom jag inte på att jag skulle tvätta när klockan ringde. Så jag somnade om igen och missade min tvätt tid. Jag försökte hitta ett par byxor, alla mina byxor har gått sönder. Och i vanliga fall så är byxor det värsta att shoppa och idag var det bara ännu värre. Efter lite panikångest så hittade jag ett par blå. Sen bar det av hem igen, satt och suckade över röran i lägenheten som bara hade blivit för mycket. Samlade krafter och fick gjort en hel del men inte riktigt allt. Men nu ser det okej ut i alla fall. Vardagliga saker är jobbiga, ingen ork eller lust alls till något sådant. Men det får vara okej, det kommer komma tid till det med en annan dag.
I söndags kväll så satt vi å myste i vardagsrummet hos Pappa och jag satt i hans säng och spelade gamla godingar. Det piggade upp stämningen och Pappa diggade med lite. Jag fick han att skratta med genom att hota med att kasta popcorn på han. Så imorgon så ska jag berätta lite roliga historier tänkte jag.
Love Millan
Kommentarer
Skicka en kommentar